Vår trevlige och mycket kunnige guide på Stadshuset i Västerås, Magnus Sandqvist, tog med oss med tillbaka till 1500-talet strax innan Gustav Wasa förde in Sverige i reformationen. Då fanns det ett Dominikanerkloster på Munkholmen (1244–1527) där stadshuset ligger idag. Ett katolskt kloster som i och med övergången till protestantismen övergavs och förföll. Klostrets och domkyrkans fasader är klädda under samma tidsperiod av ett handgjort rött tegel. Teglet från klosterruinen kom att användas när Gustav Wasa lät bygga Västerås Slott.
Byggnationen av stadshuset påbörjades 1953. Den bromsades inledningsvis av fyndet av klostret och tillhörande begravningsplats. Utbyggnaden pågick fram till 1988 i samma stil som ursprungshuset som låg utmed Munkgatan, Senare har huset kopplats ihop med närliggande hus och format stadshuset som det ser ut idag.
Stadshusets arkitekt Sven Ahlbom skapade ett påkostat bygge vad gäller materialval men även konst. Konst både som fristående verk och genom många detaljer i designen av trappor, väggar, fönster med mera som tillsammans ger ett mycket gediget intryck. I dagens språkbruk skulle det kallas sannolikt kallas hållbarhet.
Vi besökte kommunfullmäktiges sammanträdesrum och Rosa rummet som årligen används till 500-600 borgerliga vigslar och kommunalfullmäktiges sammanträdesrum med sin speciella vägg med intarsia.
Det finns mycket konst i Stadshuset, från klockorna ”Stora Dum” till ”Tummetott” i klocktornet med verser skrivna av Bo Stterlind till tavlor, porträtt, skulpturer, intarsia, trappräcken och till och med detaljer i trappstegen. Mycket att se och intresseväckande.
Exempel på konst i och vid Stadshuset:
Kenth Larsudd