Vi startade besöket hos VAFAB ute vid Önsta Gryta med att besöka Återvinningshuset. De kunniga miljöinformatörerna Kaj och Abdi gav en intressant och underhållande genomgång av verksamheten med avfallshantering inom VAFABmiljö.
Återvinningshuset i sig är imponerande eftersom man byggde det för att visa att väldigt mycket inom byggnadsverksamhet går att återanvända. I byggprocessen tog man tillvara på material från bland annat gamla Västerås centralstation och det historiska Hakonhuset. Bland interiören finns en gammal kakelugn som bevarades genom en räddningsaktion för att skydda den från dåtidens slit-och-släng-samhälle.
Vi fick också en lång rad exempel på hur VAFABmiljö förflyttat sig från att vara en deponi där allt utskiljningslöst dumpades till att nu vara en del av cirkulär återvinning där väldigt lite material går till deponi. Den stora soptippen, deponin, på Gryta stängdes 2008 och nu finns bara en liten deponi kvar som tar hand om material som fortfarande inte funnit en återanvändning.
Efter en kaffepaus i återvinningshuset satte vi oss på bussen för en rundtur på det 77 ha stora området. Vi korsade den gamla deponin som numer är täckt av flera dukar och lager av sand och sten som ska hindra vatten att tränga igenom. Detta för att minska på volymen lakvatten som tränger ut från den gamla tippen och kan innehålla många gifter. Täckningen har gjort nytta och nivåerna i lakvattendammarna sjunker. Lakvattnet testas regelbundet och när halterna är låga kan man leda ut vattnet i Svartån.
Det ligger mycket kvar under täckningen i tippen och det gavs flera exempel bland annat en elefant från en gästande cirkus som plötsligt gick hädan och dumpades på tippen.
Bussen tog oss runt förbi olika verksamheter, såsom well, trä med mera som beskrevs. VAFABs ”stolthet” Biogasanläggningen fick en ingående beskrivning av hur den kom till genom engagemang från en privatperson. Satsningen på biogas resulterade i Sveriges första anläggning för tillverkning av biogas, som fått många efterföljare.
Några bilder från rundturen :
Kenth och Gudrun