16 oktober : Domkyrkan

Det är smått fantastiskt vad vår Domkyrka kan berätta och våra guider Martin och Leon gav oss intressanta inblickar i historien. Vi blev uppmärksammade på kyrkans katolska historia och att redan 1103 omnämndes Västerås Domkyrka som säte för en katolsk biskop. Kyrkan var katolsk ända fram till Gustav Vasa och reformationen i mitten av 1500-talet. Vid den senaste renoveringen 1968-71 återinfördes en del katolska artefakter, bland annat det magnifika krucifixet som möter oss när vi kommer in i kyrkan.

De nuvarande valven är 500 och det finns flera kapell. Vi besökte det norra Apostlakapellet från 1500-talet. Kyrkofönstren i kapellet är moderna och tillkom under den senaste restaureringen.

Guiden återkom till blandningen av gammalt och nytt, bland annat armaturerna som föreställer lågan från ett brinnande ljus

Det finns kungar och andra viktiga personer begravda i kyrkan. Att det finns en kung ser man på spiran på kyrktornet som har en krona. Det finns också en dopfunt som beställts till kyrkan men som kapades av Pirater och senare återfanns i en kyrka Lübeck. Där finns den ännu kvar och domkyrkan fick tillverka en kopia.

Det blir många namn och många årtal under en sån här guidning men det var väldigt intressant och det gavs exempel från varje århundrande, ända från 1100-talet.Några saker som nämndes som är lite kul är att kyrkan var Sveriges högsta byggnad en gång i tiden, närmare 100 m. Den är fortfarande den högsta byggnaden i Västerås.

År 1815 slutade man med att begrava människor i kyrkan. Stenarna finns kvar i golvet med stoftet är flyttat till kyrkogården. Anledningen var att stanken från de begravda kropparna var så stark att personer till och med svimmade.

Kyrkan lockar också många utländska besökare inte minst för att Domkyrkan har tre stjärnor i Guide Michelin. Tre stjärnor är ett högt betyg och betyder att byggnaden är ”värd en egen resa”.

Besöket var mycket givande och intressant och våra guider var väldigt kunniga och berättade om kyrkan med ett stort engagemang. Det gav mersmak.

Kenth och Gudrun

Rulla till toppen