Björks buss, med Bosse Altun vid ratten, körde den 20 september 49 seniorer till Tumba pappersbruk och till bilmuseet i Tullinhge. Efter sedvanlig ”bussfika” blev vi i Tumba mottagna av två guider, Josefin och Rickard. De guidade de två grupperna i tre olika byggnader med bl.a. Riksbankens utställning i samband med dess 350-årsjubileum.
Vi fick se hur handtillverkning av papper går till. 2% bomull och 98 % vatten som fångas upp på en ram med nät. Överblivet vatten pressas ut och sedan får pappret torka. Slutresultatet blev ett A4 med 80 grams vikt. Dagens sedlar med all dess säkerhet har tre lager av papper och diverse säkerhetsdetaljer som skall försvåra förfalskning.
Tumba pappersbruk är en pappersindustri belägen i Tumba, Botkyrka kommun.
1755 beviljades att ett pappersbruk för tillverkning av sedelpapper skulle anläggas på Tumba gårds ägor, som riksbanksfullmäktige Erik Carlesson sålt till Riksens Ständers Bank, dagens Riksbank. Anläggningen är producent av papper för sedlar och andra värdehandlingar och är därmed världens äldsta i sitt slag. Sveriges Riksbank var under många år ägare till Tumba bruk.
Platsen för bruket hade valts med omsorg. Här fanns tillgång till vattenkraft i form av Tumbaån. Området var avsides beläget, vilket var önskvärt, men samtidigt inte allt för långt bort från Stockholm. Kunskap att tillverka sedelpapper fanns vid den tiden inte i Sverige, och därför hämtades expertis i Holland. I februari 1759 producerades det första ”säkra” svenska sedelpappret. Den första pappersmaskinen installerades på Tumba bruk 1938. Fram till dess var Sverige ett av de sista länderna i världen som handformade sedelpapper. I och med automatiseringen minskade även tillverkningen av handgjort sedelpapper, för att så småningom upphöra helt.
Sveriges Riksbank sålde 2001 produktionen (papperstillverkning och tryckeri) till det Amerikanska företaget Crane AB som även trycker de svenska sedlarna. Själva produktionsbyggnaden är skyddsobjekt och omgärdas av ett högt staket. Nu skall tillverkning flyttas till England och en epok går i graven.
Efter lunchen på ”bruket” gick färden vidare till Tullinge och Cars of Classics. Leif Ivan Karlsson har byggt upp ett museum med över 100 otroligt fina Amerikanska bilar. Ett ”levande” museum där en del av bilarna byts ut och nya kommer in. Priserna var mellan 400.000 – 2.5 miljoner kronor. I husets tre våningar fick de två grupperna en detaljerad information om alla de olika bilmodellerna av Leif Ivan och hans son Tony. Den röd-vita klenoden, en Ford Fairlane, har tidigare tillhört Alice Timander.
Fantastiskt fint på alla sätt. Inte ett dammkorn på bilarna, som dammas varannan dag. Mattorna på golvet rengörs varje måndag. Visningen avslutades med kaffe innan hemfärden.
Anläggningen är väl värd ett besök.
Text och bilder: Christer Näsman
Bild 1 -2 Framför ingången till bruksmuseet
Bild 3-5 Sedeltryckning !
Bild 6-7 Så var det på den tiden…
Bild 8-13 I bilmuseet