Hem » 23 augusti: Besök på Enköpings trädgårdar

23 augusti: Besök på Enköpings trädgårdar

Den 23 augusti då Enköpings Trädgårdar blommade som mest, reste vi 40 förväntansfulla dit.

Vi började med Drömparken där vi hade en förbokad guidad vandring som leddes av kunniga Elisabeth Lind. Enköping har hamnat i framkant som trädgårdsstad tack vare Stefan Mattsson, som anställdes som stadsträdgårdsmästare i början av 1980-talet. Det visade sig vara en sällsynt lyckad rekrytering. Enköping såg då ut som de flesta svenska småstäder, med ordinära parkmiljöer och planteringar med ettåriga sommarblommor. Stefan inledde ett långsiktigt förändringsarbete med träd och perenner i fokus.

Den mest kända parken är Drömparken som är skapad av holländaren Piet Oudolf. Den har fått sitt namn för den innehåller Oudolfs favoritplantor, hans drömplantor. Stefan Mattsson och Oudolf blev vänner på en bussresa i Holland och på stående fot gav Mattson honom uppdraget att rita en drömpark i Enköping. Resultatet blev perenner som planterades i oregelbundna sjok för att efterlikna naturen. Parken invigdes 1996.

Enköping har mer än tjugo olika parker av varierande slag som fungerar som besökarnas vardagsrum för picknick, motion, meditation och stillhet. Vår rundvandring tog en timme och vi hann med fem olika parker.

Bland annat besökte vi en av fickparkerna. De är ofta små och ligger insprängda i närheten av både gator och hus. Den vi besökte hade en vacker damm och med tätslutande häckar runt om gräsmattan. Inbjöd till en stunds stillhet mitt i vardagsbruset.

Vi gick vidare till Klosterparken som man helst ska besöka på våren då magnolian och körsbärsträden blommar.

Den sista lilla fickparken hette Fisktorget. Lätt att känna igen eftersom skulpturen Bravurhundar finns placerad på kullerstenarna. Konstnär Sonja Petterson från Heby.

Därefter smakade det gott med lunch under parasollerna vid Hamnmagasinet. Vi hade även gott om tid för eget strosande. Några tog en promenad till Idéträdgården och andra till glasskiosken vid torget.

På hemresan var vi alla ense om att vi bör åka hit minst två gånger under året så vi inte missar magnolian och körsbärsträden på våren och så sensommaren med allt det vackra som vi fick se på denna resa.

Text och foto: Elisabeth Sjöberg Strand